Lejsme-Per, fiolspelaren från Fattigskogen

För snart 200 år sen föddes Lejsme-Per Larsson på Rihimäki invid gränsen till Värmland. Rihimäki ligger i ett område kallat Fattigskogen, vilket kallas så för att jordägarna i Malung upplät mark åt de fattiga att bruka eftersom jordägarna själva inte såg någon nytta i marken. Med tiden skulle herr Larsson bli en aktad violinist som gick runt i bygderna och spelade på bröllop och andra festligheter. Hans skicklighet ifråga om fiolen var nästintill oöverträffad enligt samtiden och många tog intryck av hans spel, som sades vara intensivt.

Det sades att han gjort upp med Näcken för att kunna spela så bra som han gjorde. En historia som i mångt och mycket påminner om de historier som gick om bluesgitarristerna i amerikanska södern i början av 1900-talet. Förmodligen historier spridda av avundsjukt folk. Det är framför allt tack vare barnen och barnbarnen vi vet såpass mycket om Lejsme-Per som vi gör eftersom han aldrig spelade in något på vare sig skiva eller fonografrulle innan han dog 1907 vid 85 års ålder. Hans efterlevande samlade materialet han lämnat efter sig och framför allt sonsonen Herman Strömberg (1882-1967) gjorde sitt till för att föra ut Lejsme-Pers musik till allmänheten.

Bilden nedan föreståller Lejsme-Pers stuga vid Rihimäki. Eller rättare sagt; det är en kopia av hans stuga eftersom originalet ruttnade bort. Här äger danser till hans minne rum varje år.

Stugan. Här kan man vila sig på bänkar och även äta medhavd matsäck.

Berättelsen om Lejsme-Per på svenska, tyska och engelska.

Från berget där Lejsme-Pers stuga ligger har man en milsvid vy över skogar, berg och sjöar.

Uthuset där många danser sker.

Slogboden en bit upp i backen från stugan.