onsdag 18 september 2013

Första dalahästen kommer från Malungsfors

Inte den aktuella dalahäst som dryftas i artikeln men principen är densamma.

Leksak eller religiöst ändamål? Vem vet? Vad vi vet är att den äldsta dalahäst vi känner är från 1500-talets mitt och fanns med i en samling objekt som såldes på auktion på 1930-talet. Vad som är än mer spännande, det var i Malungsfors, närmare bestämt Västra Fors, den hittades, i ett skrin från slutet av 1700-talet.

Precis som Dick Harrison frågar kan man undra vad den var till för. Var det en leksak för barn eller ett arv från tidigare hästkulter? Den har nämligen handskats med tämligen hårdhänt (den saknar ena bakbenet och öronen är av), vilket inte skulle hänt om den varit ett prydnadsföremål. Men även för rituella ändamål kan det ha hänt att den handskats med vilket också kan ha lett till dess relativt dåliga skick.

Det är känt att man fortsatte äta häst i Dalarna långt efter att hästen blivit bannlyst från middagsbordet i andra delar av Sverige, av det enkla skälet att hästköttet fanns där. Hästen var helig i forntiden och att äta dess kött gav styrka enligt myterna. Man kan då spekulera i att hästen kom att vara en figur för dyrkan även efter det att man inte längre fick äta den.

Små trähästar och liknande material gjordes, antagligen för att myterna skulle hållas vid liv. Sen blev de leksaker istället. Idag är de prydnadsföremål som står på kontor, i fönstret där hemma eller på Sveriges ambassader runtom i världen. Men den äldsta hästen kommer likväl från Malungsfors, den västra sidan...

1 kommentar:

  1. I trakter där man annars inte åt hästkött, så fanns länge ett undantag. Under julen kunde man äta hästkött. Det finns de som menar att ordet jul skulle ha med häst att göra, att äta häst skulle ha med asatron att göra. Man fick i sig hästens kraft vid förtäringen. Vi har också seden med staffansritt. Annan dag jul var Staffans dag och den dagen hade man hästkapplöpningar. S.t Staffan eller Stefanos var hästarnas skyddshelgon. Staffansritten anses dock ha förkristna rötter, i kultiska riter från midvinterblotet. Vid stora blot som midvinterblotet, så blotade man även stora djur som hästar. Ett av guden Odens många namn var Jolner, i den skepnaden var Oden julens gud.

    SvaraRadera